Ibland fastnar vissa låtar eller textsnuttar speciellt hårt i mitt hjärta,

som denna melodi som  Staffan Hellstrand har komponerat , den är så vacker

och passar bra in i dessa juletider när man skall ge akt för det gågna året och för

vad som verkligen betyder något här i livet...

några rader ur sången,

En fanfar!

Det här är en sång , om en blomma

Det här är en hälsning till dom fromma

Dom som inte jagar guldet och äran

Dom som ser lyckan i det dom har nära

Dom som kan leva en dag i sänder

Utan oljade tungor och blodiga händer

Dom som inte alltid letar efter spänningen i natten

Dom som kan leva på luft och vatten

Det här är en fanfar för dom som verkligen har någonting kvar

******************

*********

***

...det är titeln på en bok som fångade min uppmärksamhet

för ett tag sedan när mina känslor gjorde livet lite

övermäktigt...fina Pia på Kammebornia hade

med den i ett inlägg på sin blogg.

boken är en handbok om konsten att leva med en högt begåvad sensitivitet.

Damerna som skrivit boken vet vad dom talar om och undertexten är

lite humoristisk och lätt att ta till sig. Så är Du lite som mig med

en tunnhudad känslo barriär och lätt lägger ALLA eländen

i världen på ditt ansvars område, läs boken.

Ha det gott alla mina

fina vänner

kram från en som nu mera är

 starkskör

*************************************

Älskade Peps!

I söndags tog vi det oundvikliga beslutet.

- att det var dags för våran vän att lämna detta jordeliv..

Han fick lugnt somna in under sitt pilträd här hemma i famnen mella mig och jocke,

peps blev 12 år och 7månader

-och trots att tårarna aldrig vill ta slut så skall vi nu ta oss samman

och minnas honom med stor glädje,

han var en på miljonen..

finaste 

****************************************

Ett ord som fastande i mitt medvetande idag,

tacksamhet

det är vad jag känner just nu...

och det finns så mycket att vara tacksam över när man tar sig

 tid att tänka efter lite...

"tacksamhet är hjärtats minne"

ha en fin helg alla

kram

*********

Ikväll stod himlen i brand..

mars månad bjuder på många scenerier i år...

våran underbara ek

tänk om den

kunde

tala

***********************

En nära vän skall idag få göra ytterligare ett ingrepp i sin redan medtagna kropp

i ett desperat försök att bemästra en elak canser som det sista halv året plågat hans själ.

Att orka leva som den berörda familjen gör mellan hopp och förtvivlan går bortom

allt mitt förstånd. Människan har en otrolig överlevnads instinkt men

när det gäller sjukdom så är vi alla så utlämnadetill vården,

läkare, främmande människors beslut och kunskap.

Vi som vänner kan bara hjälplöst och handfallna hålla oss i bakgrunden, trösta

 när det går, vara behjälpliga och närvarande. Livet känns nyckfullt och

orättvist när fina människor med så mycket kärlek och liv skall

duka under av sjukdom.Tusen frågor och tankar trängs i

huvudet på oss alla, sorgen och maktlösheten

 tar ut sin seger i form av ångest och ilska.

Mycket känslor kommer och går , meningen med livet och dess funderingar

tar åter fart i mina tankar. Men nu idag håller vi hårt om hoppet och vår

 högsta önskan om att ett under skall ske så att våran kära vän 

skall få stanna kvar hos sin familj och leva i detta jorde liv

 många många år framöver....... 

Fuck canser

******************************************

Edit: Våran vän har nu vaknat upp efter en lång lång dag och har lyckligtvist

alla sina sinnen i behåll,tumören är borta för denna gång och hoppet

om tillfrisknad fick nya vingar. Kanske finns det

skyddsänglar ändå.

******************************

Att ha fina vänner som sjuder av liv trots svåra omständigheter är en gåva,

en lärdom om existentiell närvaro på högsta nivå.

livet tar ibland smärtsamma vändningar och man undrar vilset om meningen

med våran vandring här på jorden,

kanske är det bara så att det inte finns någon igentlig mening mer än att vi

skall vårda det liv vi fått och passa oss för att dras in i självklarhetens

trygga men nyckfulla tillvaro..

för ingen vet ju med säkerthet hur ens framtid kommer att te sig,

   men att ha nära vänner som med beslutsamhet och outgrundlig styrka

tar hand om varandra i livets svåraste stunder och ändå ha nära till skratt och

tid över för gemenskap, det är så stort att beskåda,

Tack för att Ni finns i våra liv

****************************************

å vad har hänt här nu då?...

-inget särskilt igentligen, mer än att livet rusar på i`hundraåttioknyck´

och jag skulle helst av allt vilja sätta mig ner på en stubbe i skogen och glo ner i mossan!!

Lite mitt i livet kramp, inget allvarligt,

det går över, men tills dess...

kram Mia

*******************************